Det religiösa livet

I början hade dövundervisningen en stark kristen inriktning i början och många av lärarna och skolföreståndarna hade prästexamen. Dövas egen andliga verksamhet startade i slutet av 1800-talet och då diskuterade man också om man kunde få en egen resepräst. De två första reseprästerna för döva inledde sitt arbete vid årsskiftet 1907–1908. I deras uppgifter ingick att ordna gudstjänster och själavård, hålla skriftskola samt sköta kyrkliga förrättningar. Vissa präster hade också förtroendeuppdrag i dövföreningar och i förbundet. För att underlätta prästernas arbete anställdes 1945 den första diakonissan för döva. I uppgifterna för både prästerna och diakonissan ingick att fungera som teckenspråkstolkar samt att ansvara för många socialvårdsuppgifter. Under 1900-talets andra hälft övertogs ansvaret för socialvårdsuppgifterna gradvis av samhället och tolkningen av nya yrkesutbildade personer.