Religionsundervisning och andakter

Döva fick redan tidigt vägledning i de grundläggande begreppen inom kristendomen med hjälp av tecken och illustrerade biblar. Ända sedan reformationen har döva haft möjlighet att delta i nattvarden, om de har kunnat uttrycka sin önskan om att delta. Däremot fick de möjlighet att gå i skriftskolan först i mitten av 1800-talet när de första dövskolorna inledde sin verksamhet. Eleverna gick vanligen i skriftskolan i dövskolan och när skolan slutade blev de konfirmerade och fick ta nattvarden.

Döva fick med andra ord vanligen kristen fostran och undervisning först i skolan och målet med undervisningen var att fostra dem till kristna och nyttiga medborgare. Man inledde religionsundervisningen i de lägre klasserna med biblisk historia och övergick sedan stegvis till inlärning av katekesen. I skolorna ordnades också andakter och gudstjänster.

På 1800-talet fungerade många präster som lärare och föreståndare i dövskolorna. Carl Henrik Alopaeus var föreståndare i Åbo dövstumskola och han hade prästexamen. Vid sidan av undervisningsarbetet ägnade han sig också åt själavård för döva och under åren 1860–1881 gav han skriftskolundervisning till över 250 döva.

På 1890-talet började döva även själva ordna andliga evenemang. I dövföreningen i Helsingfors ordnades från och med 1896 andakter och andliga föredrag. Bland annat i Helsingfors, Åbo och Viborg kunde döva delta i evenemang som ordnades av präster som fungerade som lärare i dövskolorna.