Döva släkter och andra äktenskapspartner

I dövas historia har det varit vanligt att döva har gift sig med varandra och bildat familj. Maken eller makan har alltså hittats inom den egna gruppen. Äktenskapen ingicks ofta mellan tidigare skolkamrater, eller så hittade man sin partner i en dövförening, vid gemenskapens evenemang eller via döva vänner. Det viktiga var att paren förenades av samma upplevelse om att vara döv. Det har sagts att endast bland döva kunde man lära känna varandra på djupet och känna samhörighet. Dessutom var naturligtvis teckenspråket och den gemensamma kulturen en förenande faktor.

Döva släkter hade en central roll i dövas gemenskap. I släkter där dövhet förekom i flera generationer överfördes teckenspråket, dövkulturen och traditionerna på ett naturligt sätt från generation till generation. Dessa släkter bildade kärnan i dövas gemenskap och i deras vardagsrum har man suttit tillsammans om kvällarna, umgåtts och träffat varandra. Utöver paren Hirn och Eklund är bland annat paren Stadius, Savisaari, Ritala och Talvia tidiga par och släkter som har haft betydelse för gemenskapen. Familjer som idag är kända på samma sätt är familjerna Hanhikoski, Tarvonen och Sandholm.

Via dessa länkar hittar du Stadius, Savisaaris, Ritalas och Talvias släkthistorier

Numera finns det inga skarpa gränser mellan döva och hörande och även i valet av äktenskapspartner har förändringar skett. Unga döva anser att det är viktigt att man har andra gemensamma faktorer med partnern än dövhet. Den tekniska utvecklingen, människornas internationalisering och individualisering har ökat valmöjligheterna vid sökandet efter en partner.

Resandet och den ökade rörligheten gör det lättare att hitta en partner även längre bort. Internet, virtuella gemenskaper och smarttelefoner ger möjligheter att hålla kontakt även på längre avstånd. Det är också lättare för döva och hörande att lära känna varandra via internet. Vid valet av partner har det numera mindre betydelse om den ena är döv eller inte, finländare eller från ett annat land. Gemensamma intressen och ett gemensamt språk är avgörande.