(senare Ignatius)

Elma Eklund (1878–1948), hörande barn till döva föräldrar, var ordförande för Helsingfors Dövas Förening och grundade Kuuromykkäin yhdistys Heffata. Hon var den första kvinnliga ordföranden i en dövförening i Finland och i hela Europa. Hennes tid som ordförande var en tid med ivriga reformer. Elma Eklund kan också anses vara en föregångare till dövprästerna för såväl i Helsingfors som i Vittis ordnade hon andakter och reste som Finlands Dövas Förbunds reseombud omkring i Finland och ordnad andakter för avsides boende döva.

Bakgrund

Elma Eklund föddes i Jakobstad och hennes föräldrar, Lorentz Eklund som var lärare och Elise Eklund (f. Wiklund) hade båda varit elever i Carl Oscar Malms dövskola. Teckenspråket var Elmas modersmål och hon ansåg att det var ”människans egentliga språk” i motsats till talet som användes hemma bara med tjänarna. Elma gick först i skola i samskolan i Jakobstad och fortsatte senare i Brobergska skolan i Helsingfors. Hon blev student år 1896.

År 1898 flyttade Elmas mor Elise som blivit änka och Elmas syskon till Helsingfors dit också Elises ungdomsvän Maria Hirn (f. Klingenberg) hade flyttat. Efter det blev dövföreningen en allt fastare del av Elmas liv. Föreningen höll ofta sina möten hemma hos Elma och många av föreningens medlemmar blev Elmas goda vänner.

Föreningslivet

Elma Eklund kom på Julia Stadius inbjudan med i dövföreningen i Helsingfors som en 17-årig ”flicka med flätor”. Dövföreningen hade då nyligen grundats. Hon valdes in i styrelsen när hon var 18 år. Ordförande blev hon när hon var 24 år. I samma styrelse satt herrarna Julius Hirn och Valter Forsius. Under Elmas ordförandetid var verksamheten livlig och föreningens ordförande var alltid med där det hände någonting för att ordna kurser och ordna evenemang. För att göra det lättare för döva att få arbete var Elma med om att ordna dövas yrkesutställning år 1902. Redan första dagen hade utställningen 550 besökare. Samma utställning besöktes av John Sundberg som för första gången träffade döva från Helsingfors. Elma övertalade tillsammans med Julius Hirn John Sundberg att komma med i föreningsverksamheten.

Elma Eklund var religiös. På hennes initiativ samlades år 1903 en adress till kejsaren där man ansökte om en präst för döva. Elma höll andakter för döva när hon reste omkring i landet som förbundets reseombud.

Kuuromykkäin yhdistys Heffata

Elma Eklund gifte sig år 1907 med Gustav Ignatius och flyttade på grund av mannens arbete

till Vittis. Redan våren samma år var Elma i färd med att grunda en förening. Tillsammans med Kaarlo Ritala, Vilho Ritala och Erkki Kuutti grundade hon en förening som fick namnet Kuromykkäin yhdistys Heffata.

Elma var hela sitt liv aktiv i dövas organisationsliv: i föreningen, förbundet, dövtidningarna, biståndsföreningarna och Åvikstiftelsen. Vid sidan av sina tidskrävande förtroendeuppdrag reste hon omkring i landet och träffade avsides boende döva och fungerade ofta som tolk. Tack vare sitt glada och hjärtliga väsen vann hon lätt folks förtroende.