(f. Viljavuo)

Ida Mouton (1887–1980) var en aktiv skribent, skicklig tecknare och mångårig ordförande för den första döva damklubben i Finland. Även om den bildade och konstnärliga kvinnosakskvinnan inte deltog i den politiska kvinnorörelsen var hennes mål att förbättra döva kvinnors ställning genom bildning och upplysning.

Bakgrund

Ida Viljavuo föddes i en torparfamilj med 13 barn i Kangasala år 1887. Hon har själv berättat om hur hon miste hörseln som barn: ”Fönstren var öppna och jag hörde fåglarnas kvitter som småningom försvann och i stället kom en jämn tystnad.”

Ida Viljavuo skickades till dövskolan i Kuopio. Efter skolan fick hon, skicklig som hon var, komma i lära i en syateljé. När hon lärt sig yrket flyttade hon till Helsingfors och blev sömmerska. Ateljén hemma hos henne besöktes av societeten i Helsingfors, bl.a. lät professorsfruarna och –döttrarna sy sina klänningar hos henne. Hon var känd som en skicklig sömmerska och man beställde klänningar av henne också till presidentens fest på slottet.

Organisationsverksamheten och kvinnosaken

Ida Viljavuo deltog ivrigt i föreningsverksamheten och träffade sin blivande man Bruno Mouton på Helsingfors Dövas Förening. Äktenskapet ingicks våren 1921. Renée som föddes 1922 och Bruno som föddes 1925 kom alltid med föräldrarna till föreningen. Barnens tid gick till lekar med de andra barnen medan Ida och Bruno deltog i föreningens verksamhet och kulturella liv.

Det var ändå damklubbens verksamhet som låg Ida Mouton varmast om hjärtat, hon var en av dem som grundade den och var dess ordförande 17 år. Även om hon inte deltog i den politiska kvinnorörelsen var hennes mål att förbättra döva kvinnors ställning genom bildning och välmående. Damklubbens basarer och den övriga medelanskaffningen var en stark grund för föreningens ekonomi, bl.a. skaffades föreningens sommarställe Sagaborg med medel som skaffades av damklubben.

Ida Mouton var en skicklig skribent. Hon var tillsammans med Eino Karilas, John Sundberg och Valter Lindberg redaktör för den handskrivna tidningen Kipinä (Gnistan) som kom ut åren 1916-1917. Ida Mouton ansvarade för den finskspråkiga redaktionen. Ida Mouton hade förtroendeuppdrag i många dövorganisationer. Hon höll talrika föredrag på föreningen och skrev flitigt i Kuuromykkäin Lehti.

I HDF:s 50-årspublikation skriver Ida Mouton om damklubbens verksamhet och riktar blicken mot framtiden:

”Den äldre generationen av dövst. kvinnor har med all heder utfört sitt bildande ar arbete i HDF. Kommer den yngre generationen att följa den tradition den gett? Det får tiden utvisa.”