familj och generationer

Julia Tavaststjerna (1844–1929) kom från en känd adelsfamilj och gifte sig med dispens med sin kusin Karl Alfred Stadius. Paret fick tre barn av vilka det mellersta Valter Stadius (1869–1935) blev döv som treåring. Sonens dövhet öppnade ett nytt kapitel i bergsrådinnan Stadius liv. Hon använde sina skriftliga talanger och sin samhällsställning för döva och var aktiv även i dövas organisationsliv. Hon var med om att grunda både Helsingfors Dövas Förening och Finlands Dövas Förbund. Hon var en av de synligaste gestalterna i dövsamfundet vid sekelskiftet.

År 1880 skickade familjen Stadius sin nioåriga son Valter till Tysta skolan i Stockholm. Efter fyra år återvände Valter hem till Finland och fortsatte skolgången i dövskolan i Borgå år 1884. Samma år som den femtonårige Valter började den sjuåriga fabriksarbetardottern Olga Härkönen (f. 1877) och nioåriga Hulda Hakala dövskolan i Borgå. Valter gick ut skolan år 1889 och lilla Olga från S:t Petersburg fortsatte ännu skolan till år 1893.

Vardagsrummet hos familjen Stadius som bodde i Helsingfors var mötesplats för döva innan föreningen grundades. Hemmet blev på 1890-talet samlingsplatsen för en liten krets döva och man kunde då där träffa på många märkesmän i dövas historia. Den här gruppen grundade under Albert Tallroths, Julius Hirns, Valter och Julia Stadius ledning Helsingfors Dövas Förening år 1895.

Valter och Katarina

År 1896 förändrades Valter Stadius liv när den 25-åriga ortodoxa prästdottern Katarina Popoff från Helsingfors blev medlem i föreningen. Mellan dem tändes ganska snabbt en gnista för redan på hösten nästa år annonserade de sin förlovning i Kuuromykkäin Lehti. Men någonting gick galet. År 1898 kom den 29-åriga sonen i en officersfamilj, Axel Edvard Klöverskiöld, som flyttat från Sverige med i föreningens verksamhet. Det uppstod ett triangeldrama som ledde till att Valter och Katarina slog upp förlovningen. Katarina och Axel Edvard gifte sig redan samma år. Alla tre fortsatte i alla fall verksamheten i föreningen och Valter kunde inte undvika att stöta på paret på föreningens kvällssamkväm, skådespel eller idrottsaktiviteter.  Kan det ha berott på hjärtesorg eller något annat, men snart efter sin fars död år 1900 flyttade Valter med sin mor till Tavastehus och därifrån till Paris där Valter förtjänade sitt uppehälle som affärsman. Katarina och Axel Edvard flyttade vid samma tid till Sverige.

Kärlek mellan tidigare skolkamrater

Valter Stadius återvände till Finland år 1904. Under hans frånvaro hade Valters tidigare skolkamrat Olga Härkönen, nu en vuxen kvinna, börjat besöka dövföreningen. Den temperamentsfulla och sprakande Olga var senare en av dem som grundade föreningens damklubb. Paret hittade varandra och bröllopet firades i november 1905. Redan följande sommar föddes dottern Rea (1906–2003). Familjen bodde i ett stort trähus hos Julia Stadius där Julia hade ett pensionat.

För lilla Rea blev dövföreningen lika viktig som för föräldrarna och farmodern. Familjens hemspråk var teckenspråket och alla var aktiva i dövsamfundet, var och en efter förmåga. När Rea var skolflicka sade hennes farmor att hon ville att Rea skulle fortsätta det arbete hon gjort bland döva när hon inte längre fanns. Rea gifte sig aldrig. Dövas ärenden kom alltid först. Hon ordnade med arbete, tolkade och ordnade och ställde.