Undervisningsmål

Undervisningsmål och praxis under 1860–1890-talen

I förordningen om Åbo dövstumskola 1858 föreskrevs om innehållet och målen i skolans undervisning. De döva skulle fostras och bildas så att de blev kristna och nyttiga medborgare.

Innehållet i undervisningen var ungefär detsamma som för folkskolan. Det viktigaste läroämnet var religion och om eleven gick i skolan endast minimitiden (ett halvt år) gavs undervisning endast i religion. Yrkesutbildning hade också en stark ställning i dövskolan. Den kunskapsmässiga undervisningen utgjordes till största delen av skriftspråk och teckenspråk. Enligt traditionen på Manilla som Malm tog med sig hade teckenspråket en viktig roll i undervisningen. Målet var att eleverna med hjälp av teckenspråket skulle lära sig skriftspråket, som var viktigt i kommunikationen med majoritetsbefolkningen.

Malm hade ambitiösa mål för sin undervisning – eleverna fick undervisning i matematik, geografi och naturkunskap. I Malms pedagogiska tänkesätt fanns inslag från den frisinnade europeiska upplysningen, enligt vilken även samhällets fattigaste hade rätt att bilda sig.

Efter Malms frånfälle avslutades den första fasen av dövundervisningen, som grundade sig på Malms idé om teckenspråkskunniga döva personer med mångsidig bildning. När staten övertog ansvaret för dövundervisningen förändrades idealen. Fler praktiska läroämnen infördes i undervisningsprogrammet på bekostnad av allmänbildande ämnen.