Oralismen
Dövhet och stumhet har genom hela historien kopplats samman med varandra. Huruvida en döv person kan tala på samma sätt som en hörande har ansetts vara ett tecken på begåvning, mänsklighet och bildning eller brist på dessa. Det här tänkesättet har kallats oralism i historieforskningen om teckenspråkiga. Oralismen uppkom i samband med dövundervisningen och med Lue lisää
Läs meraTal eller teckenspråk
Redan under antiken sammankopplades förmågan att tala och tänka. Slutsatsen var då att om människan saknar talförmåga så saknar hon också förmåga att tänka. Enligt Aristoteles var hörseln det viktigaste sinnet för kunskap och inlärning, och rösten ett verktyg för tanken. Han sa inte uttryckligen att det är omöjligt att undervisa döva, men det var Lue lisää
Läs meraOralismens fader Samuel Heinicke och förnyaren av talundervisningen Moritz Hill
Samuel Heinicke, som anses vara oralismens fader, hade andra undervisningsmål. Precis som antikens filosofer ansåg han att det fanns ett samband mellan tal- och tankeförmågan. Heinicke påstod att man inte kunde uppnå abstrakt tänkande med teckenspråk. Att lära sig tala var enligt hans åsikt det enda sättet för döva att hitta sin plats i samhället, Lue lisää
Läs meraOralismen kommer till Finland
Under senare delen av 1800-talet växte kritiken mot användning av teckenspråk i undervisningen och det pågick en ständig debatt om vilken metod som var bäst. Talmetodens fördelar motiverades fortsättningsvis med sambandet mellan tal- och tankeförmåga samt att användning av teckenspråk hämmade talinlärningen. När statliga dövskolor grundades i Finland övergick ansvaret för dövundervisningen småningom till hörande Lue lisää
Läs meraTalmetoden blir officiell
Inom den teckenspråkiga traditionen har tidpunkten för övergången till talmetoden ofta ansetts vara den så kallade Milanokongressen 1880. Under denna kongress tog man en strikt negativ inställning till teckenspråken och detta stärkte talmetodens ställning. Ett principbeslut i ärendet hade dock fattats i Finland redan tre år tidigare. Ett möte för dövskolornas ledare ordnades i Helsingfors Lue lisää
Läs meraUndervisning med talmetoden
I början av 1900-talet undervisades över hälften av eleverna med talmetoden. Undervisning med enbart teckenspråksmetoden gavs inte, men cirka en femtedel undervisades med skrivmetoden och cirka en fjärdedel med en kombination av skriv- och teckenspråksmetoden. På 1930-talet undervisades cirka 70 procent av eleverna med talmetoden. År 1904 infördes det så kallade fördelningssystemet, enligt vilket eleverna Lue lisää
Läs meraIdeologier bakom oralismen
Att eleverna skulle lära sig tala i dövskolorna har varit logiskt, men att undervisa genom att tala och att förbjuda teckenspråk känns förnuftsvidrigt. Det verkar som om lärarna visste att undervisning på teckenspråk skulle ha varit enklare och effektivare. De visste också hur kärt och lätt teckenspråket var för döva, men ansåg ändå att det Lue lisää
Läs meraOralismen och dövas gemenskap
Den oralistiska perioden har sannolikt format dövas gemenskap mer än något annat i historien. Särskilt påståendet om att teckenspråken är primitiva har påverkat döva djupt. Lärarna hade under lång tid en betydande ställning även i dövas gemenskap och därmed tog även många döva till sig idén om teckenspråkens underlägsenhet. Eftersom teckenspråksforskningen inleddes först på 1960-talet, Lue lisää
Läs mera- yrken
-
personhistoria
- Rurik Pitkänen
- Torsten Rikström
- Svante Lagergrén
- Släkten Savisaari
- Släkterna Ritala och Talvia
- Släkten Stadius
- Raija Nieminen
- Elin Carlstedt
- Oskar Wetzell
- Martin Hellöre
- Maria Lovisa Klingenberg
- Julius Hirn
- Jarmo Narmala
- John Sundberg
- Ida Mouton
- Hulda Hakala
- Elma Eklund
- Fritz Hirn
- Carl Henrik Alopaeus
- Bruno Mouton
- Aura Ahlbäck
- Antti Jokelainen
- organisationsverksamheten
- dövundervisningen
-
dövmedvetenhet
- oralism
- familjelivet
- det religiösa livet