Verksamhet under de första åren

Bland de första uppgifterna som det nygrundade Finlands Dövas Förbund tog på sig var att ge ut finsk- och svenskspråkiga tidningar för döva 1906. Kuuromykkäin Lehti (Dövas tidskrift) kom ut första gången redan 1896. Till att börja med ansvarade lärare vid dövskolan i S:t Michel för tidningens utgivning och syftet var att erbjuda döva nyttig och bildande läsning. Från första början fungerade tidningen också som en förbindelselänk mellan döva som bodde runtom i landet. Till tidningen skickade läsarna information om sig själva och sina liv samt om andra döva som de kände. I tidningen publicerades dessutom artiklar om bland annat dövundervisning och föreningsliv samt allmänbildande och andliga texter. I slutet av tidningen fanns korta meddelanden till exempel om olika evenemang och personer. Dessutom publicerades läsarbrev i tidningen.

I början av förbundets verksamhet var medelsanskaffningen en stor utmaning. När man senare erhöll understöd för verksamheten, kunde förbundet anställa de första arbetstagarna. John Sundberg arbetade som det första ombudet och till sin hjälp hade han reseombud som anställdes för viss tid. Eelis Vilkki och Hulda Hakala var de första reseombuden. Till reseombudens uppgifter hörde rådgivning och stöd vid grundande av föreningar och de fungerade också som viktiga informationskanaler. I Hulda Hakalas reseberättelser ingick också förslag för att förbättra de dövas ställning och utveckla förbundets arbetsmetoder.

Ombudens resor runtom i landet där de berättade om föreningsverksamheten, påskyndade också grundandet av nya föreningar. År 1911 hade förbundet redan 16 underavdelningar. På 1930-talet ökade antalet dövföreningar ytterligare och 1938 var antalet medlemsföreningar i Finlands Dövas Förbund 29. Då var antalet personmedlemmar över tusen. Eftersom Dövas förbund hade begränsade medel att tillgå, utförde även dövprästerna ombudsuppgifter.

På 1930-talet försökte Finlands Dövas Förbund ordna ett frivilligt utbildningsutbud och på så sätt främja vidareutbildning för döva. I föreningarna hölls studiecirklar och ämnena i dem var ofta praktiska, såsom huslig ekonomi, beskattning eller bokföring. Även annan medborgarfostran ordnades, såsom scoutverksamhet.