Arbetet blir mer mångsidigt

Arbetet blir mer mångsidigt och ökar

Verksamheten i Finlands Dövas Förbund fortsatte på ungefär samma sätt under en lång tid. Orsaken var att det inte fanns tillräckliga anslag för att utöka verksamheten. Ett exempel på detta är att förbundets sekreterare under lång tid var dess enda anställda. Dessutom var lagstiftningen diskriminerande och teckenspråket värdesattes inte. Detta var orsaken till att döva inte kunde uppnå en jämlik ställning i samhället.

I slutet av 1950-talet förbättrades förbundets ekonomi tack vare ökat stöd från staten och Penningautomatföreningen och verksamheten började växa. I och med detta kunde man stöda föreningarna och även arbeta för teckenspråket. Dessutom kom småningom unga döva med i verksamheten och de började målmedvetet arbeta för att förbättra dövas ställning. Organisationen reformerades och kommittéer som fungerade med frivilligkrafter kom med i arbetet. Viktiga opinionsbildare under denna tid var Jaakko Väisälä, Runo Savisaari, Emil Mattila, Ragnar Östman och Aura Ahlbäck. Viktiga ärenden som man arbetade för då var att höja teckenspråkets ställning, konsulent- och tolkfrågor samt ungdomsverksamhet. Man anställde personal på heltid för intressebevakningsarbete på 1970-talet och på 1980-talet förändrade dövmedvetenhetsrörelsen dövas uppfattning om sig själva och sitt språk.

Småningom förbättrades förbundets verksamhetsförutsättningar tack vare effektivare medelsanskaffning och ökat statsstöd. Organisationsverksamheten och kommunikationen utvecklades, ett nätverk av socialhandledare kunde skapas och även en teckenspråkssekreterare kunde anställas. Även nya starka opinionsbildare började arbeta på förbundet. Dessa var bland annat Jarmo Narmala, Esko Sänkiniemi och Liisa Kauppinen.

På 1980-talet hade förbundet blivit så stort att man behövde utveckla organisationen och därmed bildade man stegvis olika avdelningar och enheter. Verksamheten ökade på ett betydande sätt när förbundet i slutet av 1980-talet flyttade till dövorganisationernas allaktivitetshus Valkea Talo. Där inledde bland annat Kulturcentret, Kuurojen Kansanopisto (Dövas folkhögskola) och centret för videoproduktion sin verksamhet.