(senare Hipeli)

Hulda Hakala (1875–1933) var reseombud för Dövas Biståndsförening och Finlands Dövas Förbund främst i östra Finland. Som reseombud lärde hon döva att bli medvetna om sina rättigheter som samhällsmedlemmar. Senare var hon dövlärare i prästgården i Käkisalmi och i Ingermanland.

Bakgrund

Hulda Hakala föddes i Orimattila och blev döv som nioåring. Hon började i dövskolan i Borgå år 1884. Samma höst började också Olga Härkönen och Valter Stadius skolgången i Borgå. Efter skolan återvände hon till sin hemgård i Orimattila. Elma Eklunds arbete gjorde ett stort intryck på Hulda Hakala som varit på hennes andakt i Orimattila sommaren 1902. Också Hulda Hakala ville lära och upplysa andra döva.

Reseombudet reser omkring i landet

Redan hösten 1902 gjorde den då 27-åriga Hulda Hakala på eget bevåg en resa till Helsingfors och mellersta Finland där hon träffade många teckenspråkiga döva. Sommaren 1904 bad Dövas Biståndsförening Hulda Hakala att en månad undervisa äldre döva i Kides. Arbetet var osäkert för Dövas Biståndsförenings stipendier beviljades ett åt gången och det var inte säkert att arbetet kunde fortsätta. Följande sommar arbetade Hulda i Sordavala som stipendiat.

Hulda Hakala reste omkring som Finlands Dövas Förbunds reseombud åren 1907-1910. Övriga reseombud var John Sundberg och Elis Wilkki. Reseombuden var vid sidan av förbundets tidningar en av förbundets viktigaste informationskanaler i dövsamfundet. Reseombuden föreläste om förbundets verksamhet och den nytta den medförde för döva.

Arbetet bland döva i Ingermanland

När hon arbetade som lärare på prästgården i Käkisalmi hade hon träffat Juho Hipeli som varit lärare vid dövskolan i Ingermanland. Hon gifte sig med honom år 1912 och flyttade till Ingermanland till dövskolan i Lempaala för att bli lärare tillsammans med sin man. Hulda Hipelis aktiva verksamhet för döva fortsatte efter att äktenskapet ingåtts. Hon ordnade föreläsningar för äldre döva i Lempaala och S:t Petersburg och höll andliga tal och upplysande föreläsningar på dövmötena.

När bolsjevikerna kom till makten i samband med den ryska revolutionen blev det tunga tider för Hulda Hipeli.

Ofta var Hulda Hipeli enligt vad hon berättat i livsfara i kommunisternas händer. En gång ställdes hon att stå på golvet och en kommunist höll ett gevär framför bröstet på henne. Kommunistledaren frågade: ”Är du vit eller röd?” Då var döden nära. Men Hulda svarade lugnt: ”Jag är bara dövstum och jag förstår inte vitt eller rött.” Skytten blev förvånad och sänkte geväret: ”Du får gå när du bara är dövstum”
Kuuromykkäin Lehti nr 10/1933

Hulda Hipeli och hennes dövskola kunde ha fått fortsätta också efter revolutionen om hon hade gått med på att slopa religionsundervisningen. Det kunde den starkt religiösa Hulda inte gå med på och därför stängdes skolan och den blev ett mötesrum för kommunister.