Julius Hirn

Ett allmänt nordiskt teckenspråk

Som hörande barn till döva föräldrar var dövas värld och teckenspråket bekanta för Julius Hirn (1868–1914) ända sedan barndomen. Julius föräldrar var Fritz och Maria Hirn. Julius var redaktör vid flera av den tidens centrala tidningar som Nya Pressen och Hufvudstadsbladet och lyfte i sina artiklar fram dövas sak för den hörande världen. Julius Hirn var med om att grunda Helsingfors Dövas Förening och Finlands Dövas Förbund. Han var den första ordföranden i bägge. Han spelade en central roll som banbrytare i många för döva viktiga frågor.

Julius Hirn har som person beskrivits som liberal och en verklig humanist som motsatte sig allt slags tvång, enspårighet och politisk hatfullhet. Julius är känd för sitt bastanta yttre men hans tankegång var levande och smidig.

Dövas nordiska kongress i Köpenhamn 1907

Många döva och hörande förespråkare för teckenspråket var bekymrade över teckenspråkets situation i slutet av 1800-talet eftersom man i dövundervisningen hade övergått till att undervisa med tal. På den tiden räknads de nationella teckenspråken som dialekter i ett allmänt teckenspråk. Därför fick också frågan om att förenhetliga det teckenspråk som användes i Finland i början av 1900-talet internationella dimensioner.

Julius Hirn hade redan på dövas internationella kongress i Paris år 1900 tagit upp tanken på att utveckla ett internationellt teckenspråk. År 1907 ordnades dövas första nordiska kongress i Köpenhamn. På initiativ av Julius Hirn som var känd som en skicklig tecknare beslöt man på kongressen tillsätta en kommitté vars syfte var att mera noggrant dryfta förenhetligandet av de nordiska teckenspråken. De länder som deltog i kongressen fick i uppgift att samla fotografier av tecken som döva använde i deras länder för att man skulle få tillräckligt med material för kommitténs arbete. Från Finland skickades en samling med ca 450 fotografier av tecken.

Teckenspråksordboken

Fritz och Julius Hirn började göra en teckenspråksordbok av fotografierna men av de tusen tecken som man räknade med från början hann man förverkiga bara 344 för båda dog innan arbetet slutfördes. Av likadana fotografier lät Finlands Dövas Förbund år 1910 trycka Finlands första teckenspråksordbok De dövstummas åtbördsspråk i Finland I–III Kuuromykkäin viittomakieli Suomessa I–III.

Ett gemensamt nordiskt teckenspråk

Julius Hirns dröm om ett gemensamt nordiskt teckenspråk förverkligades inte men tanken på ett gemensamt nordiskt teckenspråk levde vidare. På den sjätte nordiska dövkongressen år 1947 dryftade Rurik Pitkänen i sitt föredrag närmandet av de nordiska teckenspråken till varandra. Efter kongressen samlade man igen ett utskott med medlemmar från de nordiska dövorganisationerna för att utarbeta ett samnordiskt teckenspråk. Arbetet gav dock bara magra resultat. Trots det fortsatte arbetet kring det samnordiska teckenspråket ända till slutet av 1900-talet.