Fler skolor grundades

Fler skolor grundades under 1800-talet

När Åbo dövstm  umskola hade kommit igång med sin verksamhet, inledde även andra dövskolor sin verksamhet i vårt land. Skolan i Borgå fortsatte sin verksamhet efter en kort paus. Föreståndaren för Åbo dövstumskola var förpliktigad att göra dövundervisningen känd och han höll också skriftskolor för döva på olika orter. Delvis till följd av denna verksamhet grundades dövskolor i Kuopio 1862 och i Jakobstad 1863. På 1860-talet var alltså fyra statliga dövskolor verksamma och sammanlagt hade de cirka 100 elever. Dessutom fanns det från och med 1883 i Vittis (Huittinen) en dövskola, ”Heffata”, som först fungerade som privatskola men som senare fick statsstöd. År 1892 utfärdade kejsaren en förordning gällande omorganisering av dövskolorna. Förordningen innehöll bestämmelser om den undervisning som ska ges i dövskolor samt om grundandet av nya dövskolor i S:t Michel 1893 och i Jyväskylä 1894.

Döva fick tidigt tillgång till undervisning jämfört med den allmänna folkundervisningen och andra specialgrupper. Det var många faktorer som ledde till att ansvaret för undervisningen överfördes till staten. Dövskolsystemet uppkom på 1860-talet, då även folkundervisningen utvecklades. Andra fenomen som påverkade utvecklingen var till exempel upplysningen och industrialiseringen. Den ekonomiska och produktiva verksamheten behövde lämplig arbetskraft och döva ansågs vara handikappade, men inte oförmögna till arbete. Samhället hade alltså nytta av att utbilda döva.

Diskussionen om läroplikt för döva startade bland dövlärare i början av 1900-talet, eftersom åtminstone 100 döva barn årligen lämnades utanför undervisningen. Döva omfattades av läroplikten först 1921 i samband med införandet av allmän läroplikt. Okunnighet och fördomar inverkade dock fortfarande på möjligheterna att få gå i dövskola.