Ett skolsystem i förändring

Skolsystemet förändras igen

År 1968 stiftades en lag om övergång till grundskolesystemet. Bakgrunden till lagen var kraven på jämlikhet och demokrati, och man ville att specialundervisningen skulle vara en del av grundskolan. Redan på 1950-talet diskuterades integrationen av döva barn i samhället och internatskolor ansågs hämma anpassningen.

Enligt ett betänkande av undervisningsministeriet 1968 skulle den grundläggande utbildningen för handikappade barn i första hand ordnas i den normala skolan på hemorten. Man föreslog att man skulle grunda kommunala skolor för hörselskadade på tretton orter, där det skulle finnas klasser för både döva elever och elever med hörselnedsättning.

Barnens föräldrar var nöjda med situationen, eftersom de inte längre behövde skicka sina barn till skolor på främmande orter. Finlands Dövas Förbund var dock av den åsikten att skolor som var större än de kommunala skolorna kunde garantera en högklassig undervisning. Integrationen av ett dövt barn i en skola för hörande barn innebar också isolering från den teckenspråkiga gemenskapen.

År 1972 verkställdes förslagen i betänkandet med en lag. Lagen gav kommunerna möjlighet att grunda regionala skolor för hörselskadade om elevantalet permanent var femton. Skolorna för hörselskadade i Jyväskylä, Uleåborg, S:t Michel och Borgå blev kvar i statens ägo. I samma klass kunde det nu finnas fullständigt döva elever och elever med nedsatt hörsel. Även elever i olika åldrar undervisades tillsammans.