KOM OCH UPPTÄCK
HISTORIA
Läs mer
Personhistoria
Dövundervisningen
I Europa grundades de första dövskolorna under senare delen av 1700-talet. I och med grundandet av skolorna startade diskussionen om olika undervisningsmetoder. I Finland grundades den första dövskolan 1846 och i och med detta uppstod dövas gemenskap, dövas kultur, i vårt land.
Organisationsverksamheten
Dövas föreningar har tillsammans med skolorna skapat grunden för de dövas gemenskap och de har förmedlat dövas kultur, traditioner och värderingar till följande generationer.
Oralismen
Dövhet och stumhet har genom hela historien kopplats samman med varandra. Huruvida en döv person kan tala på samma sätt som en hörande har ansetts vara ett tecken på begåvning, mänsklighet och bildning eller brist på dessa. Det här tänkesättet har kallats oralism i historieforskningen om teckenspråkiga.
Det religiösa livet
I början hade dövundervisningen en stark kristen inriktning i början och många av lärarna och skolföreståndarna hade prästexamen.
Dövmedvetenhet
Under 1900-talets andra hälft började man i dövföreningarna framföra öppen kritik mot oralismen, som hade varit den dominerande undervisningsmetoden i dövskolorna sedan slutet av 1800-talet och som inte erkände teckenspråkets betydelse.
Familjelivet
I Sverige-Finland fick döva gifta sig med varandra på 1700- och 1800-talen, om de förstod kristendomens grunder och mannen kunde försörja sin familj. Det finns dock inga undersökningar om äktenskap mellan döva vid denna tid och tillgången till informationskällor om detta är ytterst knapphändig.
Yrken
I generationer har döva fått kämpa mot fördomar om att döva inte kan utöva vissa yrken. Lärare, yrkesvägledare och till och med föräldrar har sagt till döva att ”döva inte kan”. Trots detta har döva visat att de kan och erövrat det ena yrket efter det andra. Medvetenheten om att döva kan har stärkts genom berättelser om döva som trots svårigheter har skaffat sig ett yrke som är ovanligt för döva.